jag är en knöl

idag måste jag säga att jag lärt mig en hel del. inte bara om det jag gick till skolan för att lära mig något om. jag har också lärt mig en del om människor, eller snarare om mig själv i kombination med olika människor.
vissa som jag tycker att det är hur kul som helst att umgås med ibland kan helt plötsligt bli hur pinsamma som helst. hur kommer det sig? för man borde ju verkligen gilla sina vänner som de är, eller? alla har ju sina fel och brister och man borde acceptera det. och om man nu inte kan göra det så borde man ju iaf låta var och en skämmas för sig själv. för om jag ska vara ärlig så är det inte mycket som får mig att skämmas. jag kan bli hemskt röd i ansiktet, men det är inte för att jag skäms, det är snarare för att jag blir stressad om jag blir tilltalad när någon annan lyssnar. jag som tycker att jag är säker på mig själv, men ändå blir jag väldigt stressad i sådana situationer. nog om det och åter till ämnet.

varför skäms man över folk som man egentligen tycker om? och som man klassar som sina vänner? jag vill inte att mina vänner ska tycka att jag är pinsam för att jag kommer med ett inlägg i en diskussion.

och sen vet jag med mig att jag kan vara hemskt avig mot folk som jag tycker om. blir jag osäker på något så har jag ingen lust alls att vara till lags. jag målar ofta upp det värsta som kan hända och sen tror jag att det är sant, jag vet det är hemskt. men jag kan tyvärr inte hjälpa det. som idag har jag varit hemsk mot en person som jag tycker sjukt mycket om, som jag älskar. jag vet ju inte om jag har någon anledning eller om det är jag som inbillar mig. men eftersom att jag har haft tanken så är det som om jag tycker att det är lika bra att ta det säkra före det osäkra och vara sur. för det kan ju vara så att det är sant, och är det sant så ska jag vara sur, alltså är jag sur i förebyggande syfte.

är jag en förebyggande människa?
ja i flera avseenden är jag nog det, om det nu finns något som "förebyggande människor". sen beror det ju såklart på vad det är jag försöker att förebygga också, men jag tror att jag vill undvika allt som jag känner mig osäker inför. jag är inte rädd för vad folk ska tro om mig, för jag tror alltid att alla avskyr mig och ser mig som en sur stropp.
ok, nu när jag läser vad jag skrev på förra raden så skulle jag vilja komma med ett konstaterande. jag är en negativ person. där satt den. nu har jag diagnostiserat mig själv.

och eftersom att jag nu vet vad det är jag lider av, så ska jag lägga mig och begrunda min icke så positiva inställning till det mesta och se om jag vill ändra på den.