hur gör djur?

hur berättar man för någon som hjälper en att man inte är nöjd?

är det någon som kan svara på det? jag har då ingen aning. jag kanske ska tillägga att jag betalar för det den här personen gör för mig. det handlar om att hon ger mig lektioner inom en viss idrott. men jag tycker inte att jag lär mig det jag vill. hon tar inte tag i det på det sätt jag tycker att hon borde. jag vill att personen i fråga ska rätta mig, berätta för mig hur jag ska göra och visa mig. men nu är det mest jag som gör som jag vill och så kanske jag får höra något litet om jag har tur. men det rör sig också om ganska så mycket pengar. det är ju inte kul att slänga ut flera tusen utan att känna att man får valuta för pengarna.
jag känner mig alldeles förvirrad just nu. jag ska precis till att lägga ut alla dessa pengar och måste komma fram till hur jag vill göra.
det är ju aldrig lätt att berätta för någon att man inte känner sig nöjd, men jag vet ju att jag måste.

så nu till det verkliga problemet, hur ska man ta upp det med personen i fråga? jag har ingen aning om hur hon tar sån kritik. jag hoppas att hon kan ta det som den konstruktiva kritik det är. för jag vill ju gärna fortsätta men jag vill att det ska bli bättre i sådana fall. men jag vill verkligen inte göra någon ledsen, det är inte kul. sen när det är en sån känslig situation så är det så lätt att det blir helt fel om man försöker linda in det i bomull också, det är inte ens ett alternativ.

felet ligger nog hos mig, jag måste våga stå upp för vad jag tycker och tänker. för det är ju mina pengar som jag lägger ut för att jag vill förbättras i något. och gör jag inte det är det ju ingen idé att betala så mycket. så det enda rätta är ju att ta tjuren vid hornen. men det är så jobbigt!!!


nästa vecka blir förhoppningsvis en bra vecka, det kommer att hända mycket kul då iaf!

jag är en knöl

idag måste jag säga att jag lärt mig en hel del. inte bara om det jag gick till skolan för att lära mig något om. jag har också lärt mig en del om människor, eller snarare om mig själv i kombination med olika människor.
vissa som jag tycker att det är hur kul som helst att umgås med ibland kan helt plötsligt bli hur pinsamma som helst. hur kommer det sig? för man borde ju verkligen gilla sina vänner som de är, eller? alla har ju sina fel och brister och man borde acceptera det. och om man nu inte kan göra det så borde man ju iaf låta var och en skämmas för sig själv. för om jag ska vara ärlig så är det inte mycket som får mig att skämmas. jag kan bli hemskt röd i ansiktet, men det är inte för att jag skäms, det är snarare för att jag blir stressad om jag blir tilltalad när någon annan lyssnar. jag som tycker att jag är säker på mig själv, men ändå blir jag väldigt stressad i sådana situationer. nog om det och åter till ämnet.

varför skäms man över folk som man egentligen tycker om? och som man klassar som sina vänner? jag vill inte att mina vänner ska tycka att jag är pinsam för att jag kommer med ett inlägg i en diskussion.

och sen vet jag med mig att jag kan vara hemskt avig mot folk som jag tycker om. blir jag osäker på något så har jag ingen lust alls att vara till lags. jag målar ofta upp det värsta som kan hända och sen tror jag att det är sant, jag vet det är hemskt. men jag kan tyvärr inte hjälpa det. som idag har jag varit hemsk mot en person som jag tycker sjukt mycket om, som jag älskar. jag vet ju inte om jag har någon anledning eller om det är jag som inbillar mig. men eftersom att jag har haft tanken så är det som om jag tycker att det är lika bra att ta det säkra före det osäkra och vara sur. för det kan ju vara så att det är sant, och är det sant så ska jag vara sur, alltså är jag sur i förebyggande syfte.

är jag en förebyggande människa?
ja i flera avseenden är jag nog det, om det nu finns något som "förebyggande människor". sen beror det ju såklart på vad det är jag försöker att förebygga också, men jag tror att jag vill undvika allt som jag känner mig osäker inför. jag är inte rädd för vad folk ska tro om mig, för jag tror alltid att alla avskyr mig och ser mig som en sur stropp.
ok, nu när jag läser vad jag skrev på förra raden så skulle jag vilja komma med ett konstaterande. jag är en negativ person. där satt den. nu har jag diagnostiserat mig själv.

och eftersom att jag nu vet vad det är jag lider av, så ska jag lägga mig och begrunda min icke så positiva inställning till det mesta och se om jag vill ändra på den.

lilltå, lilltå nästa.

jag ska börja det hela med att säga att jag är glad, mycket glad.
jag har precis läst en blogginlägg som gjorde mig så nöjd, nöjdare än vad läsning gjort mig på länge. ja,kanske inte läsning överlag men just bloggläsning. inlägget fick mig verkligen att sitta och fånle. det är inte ofta jag känner mig så nöjd efter att ha läst några rader.

idag har jag förövrigt gjort min debut med startkablar. det var ingen höjdare. det tog ca en halvtimme innan vi hade fått dom på plats. två debutanter utan riktig koll, det hade ju kunnat sluta i katastrof. men vi klarade det. trots att nerverna satt utanför kroppen när man är en sådan mes som jag när det kommer till sådana saker. men bilen startade och alla lemmar sitter kvar på min kropp, alltså gick det över all förväntan.

jag har förövrigt kommit på att det kan vara hur kul som helst att vara observant på sin omgivning. igår var jag ute och åkte tåg, det i sig var ju inte sådär överdrivet upplyftande. men jag måste säga att killen som satt mitt emot mig var det. eller egentligen var han det inte. för han satt och tittade i backen eller på sin mobiltelefon och gjorde inte så mycket väsen av sig. han såg mest blyg och vilksekommen ut. men när "tågrösten" tillkännagav att nästa station var storå, storå nästa. ja då utbrast den där killen högt och ljudligt "lilltå, lilltå nästa". han gjorde till rösten också för att härma "tågrösten". men från att ha setat och varit alldeles knäpptyst i någon timme börjar han sedan håna den inspelade rösten. jag tyckte iaf att det var mycket kul och kunde knappt hålla mig för skratt. men jag gjorde mitt bästa eftersom att han såg så blyg ut.

nu ska jag ta och lägga min alldeles för litterära näsa i blöt. jag ska försöka förkovra mig i kroppens inre funktioner så jag har lite koll när förhören kommer.